Andreas Diefenbach skapar sitt favoritställe i sin föreställningsvärld. De första 13 åren av sitt liv tillbringade han i norra Kazakstan. Han sökte sin väg mellan den centralasiatiska vildmarken och den europeiska civilisationen. Hans morbror levde vid Bajkalsjön. När han kom på besök berättade han om pimpling, jakt och svampplockning på tajgan. Andreas fantiserade om dessa berättelser och om det äventyrliga, klirrande landskapet. Den igenfrusna Bajkalsjöns ökenlika vidder blev hans fantasis projektionsyta. Han älskar frost, snö och is. Snö symboliserar något varmt, bekant för honom. Frost och is uttrycker något otroligt klart och rent. Än i dag har han alldeles egna minnen av denna plats han aldrig besökt.